SMÅLANDSPOSTEN

MÅNDAG 21 SEPTEMBER 2015

 

Kultur & Nöje

Baby Grandmothers

- en helkväll nästa gång tack !

 

Baby Grandmothers höll ursprungligen låda mellan

1967 och -69 innan de återuppstod sådär 40 år senare.

 

På deras hemsida beskrivs musiken som experimentell pop/rock/blues. Ofta har de någon
sorts blues i botten, men de spretar åt väldigt många håll. De improviserar rejält och det
känns ofta som att medlemmarna inte riktigt vet var musiken är på väg - och det är en häftig känsla.
Alla tre har släppt sargen för att se varåt det lutar. Det är förmodligen älska eller hata-läge,
men gillar man stilen är det bara att njuta. Det påminner ofta om Jimi Hendrix Experience
på väg ut i rymden eller ett mindre träigt Cream.

 

Kenny Håkansson på gitarr (lite sång och vissling också), Bella Linnarsson på bas och
Pelle Ekman på trummor kan konsten att både gå upp i och försvinna i nuet.
Det betyder att låtarna bitvis är långa, men känns för korta. Linnarsson spelar närmast
hypnotiska basgångar som upprepas, Ekman - stilpoäng för skägget som nästan är så
långt att det riskerar att fastna i trumpedalen - spelar ett rent fysiskt ganska litet trumset,
men vet hur hur han ska driva låtarna framåt. Håkansson spelar riff- snarare än solobaserat.
Så för ovanlighetens skull är detta en trio med gitarr som inte bara är en ursäkt för långa solon.
Ibland spelar gitarr och bas samma riff. Det blir blytungt.

 

Atmosfären är den hos tre gamla vänner som spelar för att det är så kul att de inte kan låta bli.
(Och de slutade inte spela tillsammans när Baby Grandmothers lade ner första gången,
alla tre fanns med när Kebnekajse drog igång i början av sjuttiotalet.)

Ofast blundar alla tre, ibland har de ögonkontakt i korta stunder. Kanske skickar de signaler
om att låten ska avrundas eller att tempot ska höjas. Förvisso är de den sortens band som
bara går upp och ställer sig, men ibland behövs det inte mer. Den gamla klyschan om att
musiken talar för sig själv kommer väl till pass, oavsett om låtarna heter Intervall, ADHD
eller Kraftwerk. På tal om Hendrix spelade trion förband till honom i januari -68, något som
Håkansson beskriver som inte så märkvärdigt då, men att det har blivit det med åren.

Vissa av oss som har musiksmak som ibland gör det omöjligt att ha varit med när det
begav sig kan glädjas åt att det med vissa band fortfarande beger sig.
Går det möjligtvis att boka in Baby Grandmothers för en helkväll nästa gång? Och snart, tack.

Baby Grandmothers

Plats: Kafe De Luxe.

Tid: Lördagen den 19 september.

Längd: 50 minuter.

Publik: Ett trettiotal.

Bäst: Tyngden, drivet och riffen.

Saknade mest: 50 minuter till.

 

OLA CLAESSON